En del av mig

Jag har återhämtningsvecka den här veckan och det känns som om jag bara myser runt på passen, så skönt! Lite kortare pass med lägre intensitet. Det känns verkligen i kroppen att jag tar det lite lugnare och så blir jag lite sugen på intensivare och längre pass igen :-) I Tisdags sprang jag ett pass med fartlek, på barmark! Det var inte igår och oj vad lätt det gick på nåt vis, utan snö och icebugs på fötterna. Så kul att få komma ut och rasta snabbskorna :-) Dock var vädret inte det bästa med blåst, slask och snöblandat regn. Jag har egentligen inget problem att springa i lite sämre väder (nu för tiden) och jag har insett att det är ett utmärkt tillfälle för en kontrollmänniska att just få lite kontroll. Vädret vet man aldrig hur det blir med, det går inte att beställa, utan det är bara att gilla läget. Om jag står på startlinjen till Stockholm marathon den 4:e Juni och det är 3 grader varmt, blåst och regn så är det väldigt mentalt stärkande att veta att i sånt här väder har jag tränat flera gånger så det är inga problem för mig. Jag vet hur jag ska klä mig och jag kan känna mig lugn och bara acceptera att jag kommer få lite tuffare förutsättningar men det är nåt jag tränat på = kontroll. Om jag hade varit en finväderslöpare så kan det ju bli så mentalt jobbigt att det förstör hela loppet, bara för att jag inte är förberedd att springa i dåligt väder. 

Inför min Tjejvättern 2013 var jag mest besviken och orolig över att jag aldrig hade tränat på att cykla i mycket regn. Jag försökte verkligen och bestämde att nästa gång det regnar ordentligt så ska jag ut och cykla. Problemet var bara att det var en otroligt fin vår och det blev inte så mycket dåligt väder, men jag hade tur och även på loppet hade vi soligt och fint men jag var lite stressad över det innan.

Nåt annat jag gillar med att springa i "dåligt" väder är att prestationen blir lite större på nåt sätt. Väldigt peppande att tänka att trots vädret så tog jag mig ut och genomförde, en extra klapp på axeln är man värd då tycker jag. 

 

 

 

Helg och det betyder alltid långpass. Så skönt att få beta av de längre passen i dagsljus. Åkte till mina föräldrar på fm och lämnade in barnen i ett par timmar och gav mig sen i väg. Vägen jag sprang efter kan jag utan och innan. Det är nästan bara skog och händer inte så himla mycket men jag känner till varenda meter av den och jag älskar det! Är man ett kontrollfreak så vill man inte ha så mycket överraskningar. Så skönt att veta att bortom nästa kurva kommer en motbacke eller exakt hur långt det är kvar tills man ska vända, det passar mig.

Hade en bra känsla innan och tyckte det skulle bli skoj att springa. Det vara bara 2 minusgrader vilket kändes som rena sommarvärmen efter all kyla vi haft. Jag har inga problem med kyla men behändigare att springa utan att vara påbylsad en massa kläder och att vattnet inte blir fullt så kallt lika fort. 18,5 km blev det och mina fötter var inte så glada. Hade compeed på mina blåsor men det hjälpte inte riktigt. Blir lite trött i "trampdynorna" av icebugsen men det går över sen. Tänkte mycket på sthlm maraton idag när jag sprang och jag har massor med gånger visualiserat min målgång, som att spela upp en film i huvudet, där jag ser på mig själv som att jag står på sidan av. Det känns overkligt att jag ska spela huvudrollen i den där filmen om några månader.

Jag tar ofta med mig blåbärssoppa på långpassen, tycker det är så gott! Äter det aldrig annars men som energi under pass är det toppen. Skönt att bara dricka men jag ska testa fastare föda också få se vad magen säger. 

När jag sen kommit tillbaka, duschat och fått lunch åkte jag och barnen och åkte skridskor, dem skulle testa för första gången och som vanligt blir man ju imponerad hur fort de lär sig. Blev grymt sugen att åka själv men har inte hittat mina skridskor så jag är osäker på om de finns kvar. 

Väl hemma igen rev jag av ett yogapass också och avslutade sen med tacos med de bästa! Grym dag på alla sätt och nu väntar bara soffan och möjligtvis en skål glass ;-)

 

 Lite trappstretch med Tarzan som sällskap. 

 

 

Jag är så glad att jag har människor omkring mig som tar emot mig när jag faller, som i Tisdags. Snabbt är de där, de som fångar min lilla, tvivlande själ men med hjälp av familj, vänner och personer som jag inte ens känner lyfter upp med ord och närvaro. Tack, ni är bäst!

Onsdagen gjorde jag som bestämt, tog det lungt hemma i soffan och hade vila från all träning. Jag njöt verkligen men började redan ladda och förbereda mig för ett på pappret ganska tufft kvalitetspass idag (Torsdag). Jag fungerar så, ligger ofta steget före i tanken och jag tror jag behöver lite tid för att hamna i rätt sinnesstämning och fokus. Jag kände mig väldigt revanschsugen och ville såklart inte ha ett till "skitpass" i ryggen. 

Långa intervaller var det jag skulle köra och med ca -8 grader och vindstilla kändes det som bra förutsättningar.

Innan jag började med min maratonträning tyckte jag att ett pass med långa intervaller var tusingar, jättejobbigt men effektivt. Jag har kört tusingar några gånger men intervaller är faktiskt sånt jag helst undviker....jag mår lite illa innan och under men efteråt är det härligt!

Intervallerna som skulle springas idag var efter ca 2km uppvärmning 3km´s intervaller där den sista km i varje block skulle gå ytterliggre lite fortare, vila i 60 sek och så 3 nya km. Och det x 4, så 12km intervaller. Inte vad jag är van vid men jag förstår ju att inför ett långt lopp gör långa intervaller sitt. Tufft pass mentalt men jag brukar kunna vara stark på slutet ju närmare jag kommer hem och så även idag. 

Jag skippade musiken för att helt kunna fokusera på tempot och springa kontrollerat i jämn fart, tycker att jag lyckades ganska bra med det. 

Inför de tre sista kilometrarna fick jag peppa mig själv och sa högt: "Kom igen nu, du ska ju bara hem, 3 km, hur enkelt som helst" sen satte jag av med bra tryck i benen och bra känsla :-)

 

Passet i Tisdags har jag redan glömt och faktum är att när jag i efterhand kollade klockan och såg mitt snittempo vet jag inte om jag egentligen får kalla det ett skitpass, för det gick ganska fort för att vara så pass långt. Men känslan hos mig när jag springer betyder så mycket och är viktig, så känns det inte bra så är det inte ett bra pass, hur fort det än går...

 

Nu är det nog dags ta hjälp av min mamma med fötterna som börjat gnälla lite. Nageltrång på gång och naglar som gjort illa tår bredvid och så. Har även fått två små blåsor så nu är det hög tid för fotvård. Långpass väntar i helgen och det verkar bli milda grader så jag ser fram emot det!!

 Nu ska snart barnen nattas och sen väntar kvällsmackor i vanlig ordning, så gott!