En del av mig

Idag kom det, startbeviset till årets verkliga kraftprov Asics Stockholm Marathon. Tänk att jag bestämde mig till slut och att jag nu klarat av 6 månaders maratonträning inför det här loppet och snart återstår bara en månad. Det har gått så fort och aldrig i hela mitt liv har löpning varit så roligt som nu! När jag kämpar mig igenom loppet ska jag tänka på alla de pass jag ensam i mörkret sprungit i kyla och snö, de pass jag med tunga ben bara matat på som en maskin och de pass jag känt sån glädje och tacksamhet under. Jag blir rörd över hur min kropp gått med på detta och aldrig strejkat mer än ibland känt sig lite sliten.

Jag har alltid varit stark ensam men aldrig så mycket som nu. Jag känner mig kropp på ett sätt jag aldrig gjort tidigare och vet vad varje liten signal betyder. Av alla dessa små signaler vet jag vilka jag måste lyssna på och vilka jag kan strunta i att lyda. Under loppet kommer jag bli tvungen att strunta i alla signaler för jag ställer in mig på smärta, så småning om i alla fall. Hoppas dock på en fin resa i alla fall någonstans över 20 km, sen börjar allvaret. 

 

Min styrka är nog det mentala. Förmågan att vända negativa tankar och flytta fokus. Ta mig igenom en svacka och komma ut starkare på andra sidan. Visualisera saker som lyfter och hjälper mig när det är jobbigt och min konstiga kärlek till att plågas lite. Min andra styrka är viljan och beslutsamheten, jag vill så gärna göra detta och kommer göra det även om det är det sista jag gör.

 

Min svaghet är kroppen tyvärr. Jag har inte styrkan i kroppen jag skulle önska. Min överkropp är alldeles för klen och min mage är orsaken till det. Jag visste om det innan och har gjort så gott jag kunnat men jag är svag där, så är det bara. Min andra svaghet är orutinen på långa lopp. Jag har sprungit två halvmaror och förhoppningsvis en tredje innan marathon men jag har ingen som helst erfarenhet om att springa riktigt långt. Det oroar mig, jag gillar ju att ha kontroll. Dock så är det ju omöjligt att ha erfarenhet första gången man ska göra nåt så det är som det är, får väl försöka se tjusningen med det.

 

Det var lite tankar om marathon det :-)