Jag är så glad att jag har människor omkring mig som tar emot mig när jag faller, som i Tisdags. Snabbt är de där, de som fångar min lilla, tvivlande själ men med hjälp av familj, vänner och personer som jag inte ens känner lyfter upp med ord och närvaro. Tack, ni är bäst!
Onsdagen gjorde jag som bestämt, tog det lungt hemma i soffan och hade vila från all träning. Jag njöt verkligen men började redan ladda och förbereda mig för ett på pappret ganska tufft kvalitetspass idag (Torsdag). Jag fungerar så, ligger ofta steget före i tanken och jag tror jag behöver lite tid för att hamna i rätt sinnesstämning och fokus. Jag kände mig väldigt revanschsugen och ville såklart inte ha ett till "skitpass" i ryggen.
Långa intervaller var det jag skulle köra och med ca -8 grader och vindstilla kändes det som bra förutsättningar.
Innan jag började med min maratonträning tyckte jag att ett pass med långa intervaller var tusingar, jättejobbigt men effektivt. Jag har kört tusingar några gånger men intervaller är faktiskt sånt jag helst undviker....jag mår lite illa innan och under men efteråt är det härligt!
Intervallerna som skulle springas idag var efter ca 2km uppvärmning 3km´s intervaller där den sista km i varje block skulle gå ytterliggre lite fortare, vila i 60 sek och så 3 nya km. Och det x 4, så 12km intervaller. Inte vad jag är van vid men jag förstår ju att inför ett långt lopp gör långa intervaller sitt. Tufft pass mentalt men jag brukar kunna vara stark på slutet ju närmare jag kommer hem och så även idag.
Jag skippade musiken för att helt kunna fokusera på tempot och springa kontrollerat i jämn fart, tycker att jag lyckades ganska bra med det.
Inför de tre sista kilometrarna fick jag peppa mig själv och sa högt: "Kom igen nu, du ska ju bara hem, 3 km, hur enkelt som helst" sen satte jag av med bra tryck i benen och bra känsla :-)
Passet i Tisdags har jag redan glömt och faktum är att när jag i efterhand kollade klockan och såg mitt snittempo vet jag inte om jag egentligen får kalla det ett skitpass, för det gick ganska fort för att vara så pass långt. Men känslan hos mig när jag springer betyder så mycket och är viktig, så känns det inte bra så är det inte ett bra pass, hur fort det än går...
Nu är det nog dags ta hjälp av min mamma med fötterna som börjat gnälla lite. Nageltrång på gång och naglar som gjort illa tår bredvid och så. Har även fått två små blåsor så nu är det hög tid för fotvård. Långpass väntar i helgen och det verkar bli milda grader så jag ser fram emot det!!
Nu ska snart barnen nattas och sen väntar kvällsmackor i vanlig ordning, så gott!
Vad spännande det är att följa dig och din väg till maraton. Du verkar träna på riktigt bra!