En del av mig

Blev faktiskt en sväng till upp i skogen på eftermiddagen också med barnen och deras mormor. Så himla mysigt att bara gå omkring, plocka pinnar, kottar eller vad det nu är och prata om djur och natur. 

Kram på er!

Jag har funderat lite över det här med personbästa. Jag har alltid bara räknat mina officiella tider som personbästa och inte riktigt räknat de som sker på träning.

Dels är det ju så mycket svårare att få till pb på tävling då tävlingen är ett specifikt datum och på en specifik bana. Det gör ju att man just den dagen och den tiden måste prestera och ha sin formtopp, vilket är ganska svårt att tajma in, iaf för mig. Dessutom kan du ju på träning välja ut den mest lättlöpta runda du vet med utförslöpor och flacka partier.

Jag lyckades ju med ett grymt genrep på 10km i somras som jag är otroligt stolt och glad över. Min livs snabbaste mil och med råge slog jag alla mina tidigare tider på distansen i fråga. Dock kunde jag inte riktigt säga att mitt nya pb var 45:38 (snittfart: 4:34) som klockan stannade på den dagen efter 10.01km. Jag tänkte efteråt att den här tiden kommer jag nog aldrig kunna slå eller komma i närheten av en gång till. På Hässelbyloppet i helgen blev ju min officiella tid 46:35 och det är jag väldigt nöjd med. Jag gav allt och hade verkligen inte ett uns mer i kroppen att plocka fram. Tänkte då igen på min tid i somras och hur svårt det faktiskt var att göra det igen. Dagen efter när jag igen kollade historiken i min klocka för att det är intressant att se vilken fart jag höll på de olika kilometrarna i loppet så la jag märke till att jag faktiskt hade hållt en högre snittfart (4:33) på Hässelbyloppet än på mitt genrep. Jag klockade ganska exakt vid start och mål (så när som på två sekunder) och klockan mätte distansen till 10,23km. Det är såklart för att jag inte hela loppet tar den allra kortaste vägen och summan blir att jag fick springa drygt 200m till. Hade jag klockat 10.23km på mitt genrep hade den tiden landat på ca 46:48. Alltså är ju Hässelbyloppet min snabbaste mil med tanke på snittfarten OCH att jag höll den farten i 200m till.

Därför är det ju mycket svårare att få en bättre tid på lopp då det oftast blir lite längre än att man på träning springer exakt 5, eller 10km eller vad det nu är man springer för sträcka.

Hänger ni med på vad jag menar?

Så för mig kommer det alltid att vara mera "värt" att ha den snabbaste tiden från ett lopp, dvs en officiell tid än en snabb tid på träning, då det i regel sprungits lite kortare då :-) Dock verkar det som om de flesta räknar alla tider till pb men då krävs det ju nästan alltid en följdfråga, är det en officiell tid eller ej? :-) För min del spelar det absolut ingen roll hur andra gör med sina tider och pb:n men jag är så självkritisk att jag inte kan räkna ett pb om tiden är inofficiell.

Önskar ibland att jag kunde vara lite mer snäll mot mig själv. Hur tänker ni andra?

 

De två mornarna innan tävlingsdagen hade jag små stickningar i halsen och lite snuva som sen försvann under dagen, som tur var blev det inget mera av det utan jag vaknade i morse utan att känna av varken hals eller rinnande näsa. Kl 8 plockade jag upp min vän Veronica och sen bar det av mot Hässelby, tog ganska precis två timmar att köra. Vi hade gott om tid före start och hann äta mellis i lugn och ro, hämta nummerlapparna, lämna in väskorna och värma upp ordentligt. Vädret var perfekt med 8 grader och sol. Det var många tankar före start och jag visste att det skulle komma göra ont. Planen var att gå ut hårt och sen bara försöka hålla fart så länge som möjligt. Första 4km njöt jag faktiskt av, nästan så jag undrade om farten var så hög som jag trodde och ja, mycket riktigt ett snabbt tempo höll jag och det gick så lätt. Vid halva sträckan satt det tidtagning och då såg jag där att jag hade nytt pb på 5km (22:49) Sen, vid ca 6km började det bli lite jobbigt och jag fick börja tänka positiva tankar men jag höll fortsatt skaplig fart. Sen blev det bara värre och värre. Benen började protestera lite och flåset som jag haft bra kontroll över blev allt mer ansträngt. Jag såg på klockan vid 8km att sub50 inte skulle bli nåt problem och försökte glädjas åt det men nu var det så kämpigt i svag motbacke på slutet. Sen minns jag knappt mer än att jag fick slita och mina lungor bara skrek och väl inne på upploppet gör jag en sista ansträngning att öka farten och går i mål helt slut. Jag kände mig sjukt nöjd även innan jag tittade på klockan för jag visste att jag krossat mitt tidigare pb och jag hade inte kunnat springa ens några sekunder fortare. Jag hade givit allt.

Den officiella tiden blev 46:35 och det är mer än 3,5 min snabbare än mitt pb, det känns helt grymt!!

 

Trevligt lopp utan trängsel och bra fart på löparna även i motionsklassen, så det var inga problem att springa i sin egna fart eller ta sig fram.

 

  Nu ska jag ge mig själv två veckor av mysträning. Träna det som faller mig in, utan krav och press bara för att det är roligt. Klockan kommer inte få följa med på löppassen för jag ska bara springa för att det är skönt och för att mitt huvud behöver det, bara för att njuta. Sen ska jag blicka framåt och ta mig an nya spännande utmaningar 😃