Semester, träning och minnen

För många så trappas träningen ner en smula under semestern och man kanske gör annat istället men för mej är det tvärt om. Jag ser semestern som ett ypperligt tillfälle att få till flera träningspass per vecka. Inget jobb, inget dagis och en make som också har semester känns hur lyxigt som helst.
Har redan gjort en plan för träningen som startar nästa vecka med ett pass på Måndag med B.A.B.Y runners och sen är det en bra blandning med cykel, löpning och styrketräning. Mest löpning då förstås men jag behöver även bli starkare och cykel att ett jättebra kompliment till löpningen. 1-2 vilodagar i veckan känns lagom och som vanligt får man vara flexibel med planeringen och rodda om när det behövs :-)
 
Hur tänker ni när semestern närmar sig? Lata dagar där man gör det som faller in och ingen träningsplanering eller passar ni på att öka på träningsmängden?
 
Här följer några bilder som visar det jag tränade och tävlade för några år sen. Då var det vattenarbete som gällde med min duktiga hund Atlas. Saknar det så mycket <3
 
 
Bättre träningskompis finns inte...
 
 
 
 

Hundägare igen?

Det är en fråga som kommer upp ibland i vår familj. Micke är den som helst vill ha hund igen och jag kanske vill men inte nu. Om det skulle bli aktuellt så dröjer det några år, trots det kan jag inte låta bli att titta på blocket på hundar hihi. När ska folk fatta att en oregistrerad hund utan papper INTE är renrasig? Aldrig skulle jag tro, för det är väldigt mycket kring hundar som är väldigt svårt att förstå tydligen.
Det jag grubblar mest över är vilken ras det skulle bli om det blir aktuellt. Jag vill helst ha en stor men det blir nog inte så av praktiska skäl, jag vill heller inte ha en liten så nåt där emellan blir nog bäst. Passar ju oss väldigt bra med hund eftersom den kan vara på Mickes jobb och slipper vara hemma ensam längre stunder.
Den största frågan av de alla kommer dock vara om jag någon gång kommer känna att jag har tillräckligt med tid? Ska jag ha hund då vill jag ha tid att träna den för att få den som jag vill och det tar tid sånt där. Den ska aktiveras mer än bara promenader och det kan man enkelt göra men det ska bli gjort också :)
Vi får väl grubbla vidare, det är lite roligt att leka med tanken och eftersom en hundköp aldrig ska vara en impulsgrej så är det väl bra att tänka att det ska hända om några år :-)
 
 
Jag saknar Atlas oerhört mycket, går fortfarande inte en enda dag utan att jag tänker på honom. Jag saknar inte hund så mycket men jag saknar Atlas. Honom får jag aldrig tillbaka...men om Micke vill så blir det säkert hund någon gång igen men en Landseer blir det aldrig mer hur underbar den rasen än är.
 
 
 

Ett år har gått

men det känns fortfarande så ofattbart. För mej har det inte handlat om än så länge att det känns bättre med tiden utan att jag lärt mej att leva med nåt som fortfarande gör lika ont som för ett år sedan. Hålet i mitt hjärta kommer för alltid att finnas där och saknaden kommer förbli lika stor.
Det händer då och då att jag plötsligt stannar upp och ryser till, då jag är helt säker på att jag hörde Atlas där nere i hallen och ibland när jag och Thelma leker på gården ser jag honom skymta förbi. Jag kan känna hans lukt och hans päls under mina fingrar, jag hör hans tassar mot golvet.
Jag vet att han är med mej, jag kan känna det.
Jag begär inte att någon som aldrig älskat ett djur på det här sättet någonsin ska förstå, men respektera att en del gör det. Jag är glad att jag har haft förmågan att göra det, för det ger så otroligt mycket samtidigt som det är fruktansvärt när man mister sin vän.
 

Jag älskar dig mer än någon nånsin kommer att förstå, min ängel <3