En del av mig

Ja, igår var ju jag och Linda på This is it. Den har ju fått hård kritik för att inte vara sanningsenlig och att Michael verkar så välmående. Jag tyckte det var fantastiskt att få se MJ glad, sprudlande, kreativ, skämtsam och helt underbar som alltid! Jag tror inte heller att MJ mådde så himla bra (med tanke på drogerna som tog hans liv) men varför inte njuta av en film när han mår bra och tränar inför det som skulle bli hans revansch. Det plågar mej att han aldrig fick sin revansch, som han så väl behövde. Men egentligen behövde han aldrig bevisa nåt för oss fans, vi visste ju redan.
Som vanligt innan filmen var det reklam och den fullsatta salongen småpratade och prasslade med sina godispåsar men när texten började och alla förstod att filmen skulle dra igång blev det absolut knäpptyst,efter bara en liten stund hörde man de första snyftande ljuden. Hela filmen handlade om repitionerna till This is it och det är helt jävla otroligt hur en människa kan vara så engagerad och så oerhört musikalisk. Jag ryser när jag tänker på det och det finns inte ord för vad jag känner när jag ser honom in action, amazing!
Jag fällde många tårar under filmen men med ett leende som jag trodde innan.
För Michael var kärlek väldigt viktigt, kärlek till familjen, planeten, alla djur och alla andra männsikor. Han ville att alla skulle älska och att alla skulle vara rädda om varann, ta hand om vår natur och göra vår värld till ett bättre ställe.
Det är bara att beklaga att världen har förlorat Michael..... Kärleken är evig!

Sitter och väntar på att syster ska hämta upp mej och sen bär det är på världspremiär! Vi ska se This is it. Jag hoppas den är bra och motsvarar mina förväntningar, har läst en del i tidningen om missnöjda fans, som menar att filmen inte visar sanningen etc... Jag tror inte att nån någonsin kommer att få veta sanningen, jag tror inte heller att Michael som var den mest privata av alla, vill att nån ska veta heller. Skit samma! Jag vill bara få en stunds underhållning och njutning av den största genom tiderna och min stora idol.
Jag älskar allt han gjort och vet att mina tårar kommer vara blandat med ett leende på mina läppar.

I senaste numret av Landseerbladet efterfrågade dom historier från ägare till Landseer och då tänkte jag ta tillfället i akt att berätta om mitt liv med Landseer och en gång för alla tala om att jag älskar rasenprecis lika mycket som alla andra och aldrig haft för avsikt att "svartlistat" den som vissa påstår. Det är väl knappast rasens fel att den drabbas av en del defeker, som ALLA raser gör?!

Hoppas ni alla får en trevlig kväll, det ska jag ha!!


Stövlarna nedan har tagit plats i skohyllan hemma, lagoma klackar som man orkar med en helkväll ute =)



http://www.have2have.se/

....bara för att man gift sig?
Har aldrig varit med om så mycket männsikor som både före och efter vigseln som frågat om det är dags för barn?!!! Jag och Micke har varit tillsammans i 10 år och hur kan alla tro att vi ska gifta oss bara för att vi ska kunna skaffa barn? Vi är fullt medvetna om att man inte behöver vara gifta innan man skaffar barn, det är liksom inte därför vi gift oss med varandra. Vi haft gift oss för att vi älskar varandra och för att vi har tron att dela resten av våra liv med varann och det är en trygghet för oss att vara gifta. Om vi hade velat skaffa barn för 5 år sedan, så hade vi gjort det även om vi inte vore gifta. Vårt giftemål har alltså ingenting med att skaffa barn att göra, ska det vara så svårt för folk att fatta?
Det är ganska tjatigt och dryt att få kommentaren men värst är nog alla blickar på ens mage.
Jag tycker det känns fullt att göra så, ungefär som om jag inte märker. Jag väger inte längre 55kg och väger mer nu än jag någonsin gjort. Jag är inte nöjd med det och därför känns det extra jobbigt när alla måste kolla på min mage för att se om de kanske kan ana en "bulle", bara för att vi gift oss eller också möjligen för att jag börjar närma mej 30. Man blir faktiskt både ledsen och lite arg.
TÄNK om det skulle vara så att jag kanske jätte gärna vill ha barn men har fått reda på att jag är steril och inte kan få biologiska barn, kan ni tänka er då vad jobbig frågan är om man ska ha barn hela tiden. Nu är det inte så, men det kan man aldrig veta när man frågar nån. Kanske frågar man nån som har förlorat ett barn, hur hårt slag känns den frågan då?
Visst jag kan förstå att man kanske frågar nån, men det är så många som gör det och speciellt nu när man gift sig?!!! Jag får liksom inte ihop det, var det inte väldigt längesen man gifte sig innan man hoppade i säng? Jag och Micke har inte hållt på oss i 10 år och dessutom vet vi vad preventivmedel är ;)

Jag lovar att jag ska berätta OM vi ska ha barn, så slipper alla fråga hela tiden =)

Nu blev det är ett lite tråkigt inlägg men ibland blir det så....

Igår kväll var jag och Micke ut och käkade och sen blev det bio: Flickan som lekte med elden. Filmen var bra men väldigt hemsk som jag trodde. Noomi Rapace är grym och Micke Nykvist är en av mina svenska favoriter!

Idag ska iaf jag och Atlas träffa Johanna, Salsa och Joline för att överlämna Jolines mycket försenade doppresent. Har varit mycket strul med den men nu ska hon äntligen få den =) Sen ska jag vidare till mina vänner i Sandviken för en fika innan jag måste hem och göra mej iordning för kvällens festligheter :)

Hoppas ni alla får en jätte skön helg trots att det är mulet och regnet hänger i luften...iaf här :( Men då kan man ist sitta inne i soffan och mysa med en bok eller kolla på en bra film.

Kram Therese (som nu skickat in namnändringen, nu finns ingen återvändo ;) Wester