Ja, igår var ju jag och Linda på This is it. Den har ju fått hård kritik för att inte vara sanningsenlig och att Michael verkar så välmående. Jag tyckte det var fantastiskt att få se MJ glad, sprudlande, kreativ, skämtsam och helt underbar som alltid! Jag tror inte heller att MJ mådde så himla bra (med tanke på drogerna som tog hans liv) men varför inte njuta av en film när han mår bra och tränar inför det som skulle bli hans revansch. Det plågar mej att han aldrig fick sin revansch, som han så väl behövde. Men egentligen behövde han aldrig bevisa nåt för oss fans, vi visste ju redan.
Som vanligt innan filmen var det reklam och den fullsatta salongen småpratade och prasslade med sina godispåsar men när texten började och alla förstod att filmen skulle dra igång blev det absolut knäpptyst,efter bara en liten stund hörde man de första snyftande ljuden. Hela filmen handlade om repitionerna till This is it och det är helt jävla otroligt hur en människa kan vara så engagerad och så oerhört musikalisk. Jag ryser när jag tänker på det och det finns inte ord för vad jag känner när jag ser honom in action, amazing!
Jag fällde många tårar under filmen men med ett leende som jag trodde innan.
För Michael var kärlek väldigt viktigt, kärlek till familjen, planeten, alla djur och alla andra männsikor. Han ville att alla skulle älska och att alla skulle vara rädda om varann, ta hand om vår natur och göra vår värld till ett bättre ställe.
Det är bara att beklaga att världen har förlorat Michael..... Kärleken är evig!