Från och med den här veckan kommer en kollega tillbaka efter 12 månaders föräldraledighet och det innebär att jag går ner i tid igen till mina 80%.
Det har gått jättebra att jobba heltid men skönt ändå att jobba lite mindre igen. Visst blir det lite mindre pengar varje månad men mer tid till familj, vänner och framför allt träning! För hur det än är så är tid också pengar och hur mycket man än tjänar i månaden kan man aldrig köpa sig tid. Jag värdesätter tid enormt mycket och jag kommer försöka utnyttja en till ledig dag i veckan så gott jag kan. I morgon tex går jag upp tidigt för en löprunda när familjen fortfarande sover för att sen köra ett styrkepass på kvällen.
Jag känner en viss oro och stress för hur det kommer att bli med gävle halvmaraton som snart bara är en månad och en vecka bort. jag kan springa på foten men hälen har börjat göra ont och jag är långt ifrån någon halvmara distans på löppassen. Tanken är nu att jag ska förlänga mina långsamma pass på helgen med 1-2 km per vecka och se vad foten och hälen tycker om det och sen blir det ett intervall/backpass samt ett myspass. Styrkan kör jag på med 3 ggr/veckan och så ska foten ha sin rehab....suck. Tänk att det är lättare att riva av ett en timmes pass styrka eller löpning än några minuter rehab, konstigt det där men jag ska kämpa på även om (handen på hjärtat) det inte blir rehab varje dag.
Tid är mycket värt.. Har jag själv alltmera insett... Har gått ner i tid till 80% och det är ju liksom ett helt annat liv... Helt andra möjligheter få ihop tillvaron... Nu har ju inte alla möjlighet gå ner i tid, men jag tror att många fler skulle ha det. Men det kan ju kosta på lite. T.ex genom att man kan tvingas minska sin konsumtion. Men måste man köpa så mycket...? Har själv köpt mer än jag hade behövt...