En del av mig

Thelma är utlånad till mormor och morfar så jag stoppade ner Wilson i vagnen och gick på en härlig förmiddagspromenad i underbart väder. Såna här dagar blir jag påmind om varför jag bor just här. Att promenera efter en grusväg längs skog och öppna stora fält så här års gör mej så lycklig enda in i själen. Det är långt in till stan och visst kan jag ibland sakna närheten till allt men inget slår detta, närheten till det som är viktigast för mej och som ger mej frihetskänsla.

Idag är det sista dagen på årets absolut bästa månad, sköna Maj. Det är i Maj allt vackert slår ut och grönskan kommer med sin fulla prakt, hela sommar väntar och det roliga finns framför en. Bästa träningsperioden på året drar igång på allvar och ofta bjuder Maj på härlig försommarvärme och soliga dagar. Håller alla tummar och tår för att vi får en varm och vacker sommar, jag får aldrig nog av det.

 

Planen idag är cykling, med eller utan barn. Borde simma i helgen också men det prioriteras inte utan kläms in om det finns tillfälle, tid och lust.

Nu är det full fart mot helgen som gäller och för min del innebär det festligheter med familjen, träning och hemmapyssel.

 

 

Jag är egentligen ingen flitig nagellacksanvändare men just till sommaren är det så fint med målande naglar. Tånaglarna får gärna vara i någon knallig färg åt det röd/korall/orange hållet medans fingernaglarna håller en lite längre profil :-)

Igår fick jag testa ett lack från Make Up Store och jag himla nöjd med färgen, riktigt fräsch till sommarbruna händer (som jag hoppas på att få).

 

Hemkommen från sommarfest på Thelmas dagis, hur mysigt som helst med picknick och glada, spralliga barn! Dom dansade och sjöng och efter att jag följt med Thelma upp på "scenen" och suttit där en stund hoppade, sjöng och dansade hon allt vad hon hade. Man blir så himla lycklig av att se barn ha roligt tillsammans. Vi bor i en liten by där alla känner alla mer eller mindre och det har såklart både för- och nackdelar men det är absolut mest fördelar. Underbara föräldrar och vänner där man hjälps åt och ställer upp för varandra, det finns alltid en famn över hos någon och ingen är främmande för varandras barn, det tycker jag är fint.

Wilson hittade höggravida Jennys knä och myste där med henne när jag fotade och såg till att Thelma hade mej i närheten.

 

Babycafét då? Jo, vi hade det toppen där med. Sånger och lek med barnen och sen fika med kaffe och underbar jordgubbstårta. Vi har haft så varmt och soligt idag och jag hoppas det håller i sig hela helgen, allt är så enkelt såna här dagar, håller ni inte med?

Trots att nattningen av Wilson tog 1 timme blev jag inte ens lite trött eller less, utan tänkte att det var mitt fel som satte honom i bilen kl 17 så han somnade. Det räcker med en kvarts sömn vid den tiden för att det ska "skita" sig med nattningen men positiv som jag är så vad fasen gör det om hundra år, nu sover han ju :-)