En del av mig

Hur gammal jag än blir så kommer jag alltid på sätt och vis att känna mej som ett barn när jag åker "hem". Jag och Wilson har tillbringat halva dagen hos mina föräldrar medans Thelma lekte med kompisarna på dagis. Vi har kunnat ägna oss full ut åt Wilson (som än så länge hamnar lite i skuggan av storasyster som tar stor plats nu), druckit kaffe, pratat, ätit lunch och busat på golvet med den lille.

Nu är det lugna gatan här hemma eftersom det blev Thelmas tur att umgås med mormor och morfar efter dagis och jag återfår henne i morgon.

Nu ska jag nog passa på att städa lite när jag bara har ett barn hemma som drar fram grejer under tiden jag plockar bort ;)

 

 

Jag och Micke satt och diskuterade hur vida vi skulle köpa en sån där tyghjälm till Wilson och kikade vad de kostade på nätet. 30 min senare kliver min kära syster in och har köpt just en sån <3 (Nej, hon har inte läst min blogg då hon jobbat hela långa dagen) Vad säger man, inte illa men är man systrar och själsfränder så kan sånt här hända ;) Thelma blev inte utan hon heller, hon sover med den just nu sin fina giraff :)

Jag har avklarat ett kort men intensivt pass med mage, lår (fram och baksida) och rumpa involverat. Har man lite ont om tid någon kväll eller känner att man vill göra nåt annat också så går det ju aldeles utmärkt att köra ett riktigt kort pass men som ger mycket bara man kör tungt. Andra gånger kan man involvera flera muskler eller köra fler reps och lägre vikt, variation är det bästa tycker jag.

 

Nu blir det lite soffmys med datorn i knät i väntan på Mia på Grötö :)

 

Måste bara kolla om någon av er har nån erfarenhet av såna här tyghjälmar som finns till barn? Jag är verkligen inte den överbeskyddande typen men jag oroar mej för Wilsons lilla huvud. Ni fattar inte hur många gånger om dagen han ramlar och slår huvudet och det känns verkligen inte bra. Han reser sig upp mot precis allt och för att förhindra att han ramlar och slår sig måste jag vara bredvid honom konstant, för reser sig och står det är det enda han sysslar med nu för tiden.

Som tvåbarnsmamma för står ni att det är omöjligt att vara bredvid honom hela tiden och jag vet inte vad jag ska göra. Kommer han snart lära sig att bli mer försiktig om han slår sig eller är tyghjälm en bra grej?

 

Lite onsdagstankar...