En del av mig

Navelbråck innebär att man i en försvagad bukvägg får ett bråck, det buktar ut fettvävnad eller tarmdel i en glipa mellan de inre magmusklerna. Jag har navelbråck och jag förstod tidigt att det var det men nu har jag fått det bekräftat av läkare. Mitt bråck är väldigt litet och det är ingen fara med det som det ser ut nu men oftast växer de och blir större och kan då orsaka problem så småningom. Anledningen till att just jag fick navelbråck är att jag troligtvis har en medfödd lite svag bukvägg och när den sen utsätts för extra hårt tryck som graviditet, speciellt vid en tvillinggraviditet eller om man som jag har ganska tätt mellan graviditeter.

Det jag kan göra i nuläget är att försöka stärka upp muskulaturen i bålen och framförallt magen så mycket som möjligt, då kan jag ev hålla bråcket i det stadie det är nu. Problem kan uppstå om bråcket ligger i vägen för att magmusklerna ska nå varandra igen och då kan det orsaka stor smärta. Man åtgärdar bråck med operation men i nuläget är det inte aktuellt för min del. Med småbarn hemma är det inte ultimat med en bukoperation och efter redan två omfattande såna så väljer jag att vänta. Inte säkert att jag fått en op beviljad av kirurg eller. Läkaren var iaf förstående och kunde skicka remiss om jag önskade men jag avvaktar eftersom jag helst undviker op såklart. Nu tänker jag ta experthjälp vad det gäller magträning så jag inte förvärrar något. Jag vet vad jag ska undvika men jag måste få hjälp med vad jag ska fokusera på.

Jag är såklart ledsen över detta då jag riskerar att aldrig någonsin, hur mycket jag än tränar kommer få en platt mage. Läkaren konstaterade dock att jag inte har speciellt stor muskeldelning och det är possitivt och det är förmodligen för att jag tränat mycket mage under lång tid nu.

 

Eftersom jag var så säker redan innan jag gick till läkaren så är jag ändå glad och lättad över det han sa, hade ju kunnat vara mycket värre. Jag trodde också att jag skulle få kämpa för remiss till kirurg vilket jag inte heller verkar behöva göra, känns tryggt inför framtiden. Jag har lite cancernoja så självklart slog den tanken mej också när jag upptäckte en knöl i magen.

Graviditets- och förlossningskomplikationer är så himla vanligt men kanske inte nåt man pratar så mycket om. Jag har accepterat att min kropp är förändrad efter mina två barn och det är helt okej, jag tycker om den för allt den givit mej. Att se gravid ut i 4:e månaden trots att man tränar i stort sätt dagligen och gör allt för att göra det bästa av situationen tror jag inte att någon vill. Kanske blir det min verklighet? Jag ska ändå försöka se positivt och kämpa på med min träning, är faktiskt mer motiverad än någonsin och hjälper inte det och bråcket växer och orsakar problem för mej, ja då får jag överväga op.

 

Nu ska jag köra ett cardiopass och rensa huvudet! Kramar