En del av mig

Jag har inte ens varit hemma en timme men den stunden på kvällen är det alltid full fart. En glad och sprallig tjej möter mej vid dörren....mest intresserad av vad jag har i min väska och i påsen :) Sen kramas vi, pussas, Thelma visar mej olika leksaker, fnissar och gnäller lite för hon börjar bli trött. Kort där efter är det dags för pyjamasen och vällingen, den avnjuts i min famn tillsammans med hennes dinglis som just denna kväll är lejonet (hon har fyra). När vi slutligen borstat tänderna och jag tar upp henne i min famn borrar hon in sitt lilla huvud mot min hals och låter så där som hon gör när hon gosar.
Jag ber om en god natt puss, säger att jag älskar henne och önskar henne god natt.
En liten stund sitter jag utanför hennes rum men konstaterar snabbt att det inte hörs ett knyst. Efter en dag hos mormor och morfar där hon träffat två andra barn, har gjort att hon somnar så där gott, lagom trött för att inte bli ledsen.
Nu sitter jag här ensam med en kopp te och tänker på mitt liv. Ett liv jag inte skulle vilja ändra för nåt i världen. Det är inte perfekt, jag är trött, sliten men så förbannat lycklig!
Jag känner för varje dag som går att vi kommer ett steg närmare den dagen då mitt liv om möjligt kommer kännas mer fulländat. Dagen då vi får möta Thelmas syskon. Jag är så glad att jag får ge henne någon att växa upp tillsammans med och dela barns frågor. En vän att luta sig mot och ge en hjälpande hand, ställa upp för på barns vis och älska som bara syskon kan <3

Finaste <3