En del av mig

Jag har de senaste åren sprungit året om, vilket har inneburit både pulsande i snö och ibland gymmet och dess löpband. Idag tog jag löpningen till en ny nivå, om vi ska prata kyla iaf. Jag hade 11 km med 8 km fartlek på schemat och jag ställer sällan in ett pass men när termometern visade -22 blev jag tveksam. Kan man verkligen springa i sån kyla? Efter lite googlande så bestämde jag mig för att ge det ett försök iaf. Inga krav på några 11 km och bestämde mig för att ta det lite lugnt med inte alltför hög puls. Körde med dubbla underställ i ull, dubbla vantar, dubbla mössor och dubbla buffar. Den tunna buffen drog jag upp i nacken och över munnen för att slippa andas iskall luft och den andra för ytterligare ett lager till på halsen. Det gick över förväntan med redan efter en km började det frosta till sig rejält i ögonfransarna och näsan rann konstant. Bilarna jag mötte måste tyckt jag var galen och såg förmodligen ganska rolig ut :-) Det blev inte 11 km och det blev inte mycket till fartlek heller men det gör inget. Jag har inget löpband hemma och ingen möjlighet att använda mig av gymmets idag så passet som blev var ändå långt mycket bättre än inget!

Nu är det inte så ofta det är så här kallt som under -20 men kul att veta att det funkar även om det blir riktigt kallt. Redan till helgen blir det varmare igen och det känns skönt med tanke på Söndagens långpass.

 

Nu har jag kört 2 månader av träningsschemat som ska göra mig redo för maraton och det känns bra så här långt. 5 månader återstår och jag har inte hunnit bli stressad än. Tycker det är motiverande att tänka att i takt med att passet blir allt längre kommer också ljuset mer och mer tillbaka och dagarna blir sakta längre igen. 

 

 Före: 

 

 

Efter:

 

 

Funderar på att skaffa mig en värmeväxlare, de verkar riktigt bra men frågan är hur ofta den kommer till användning? Himla skönt ändå att inte behöva bli begränsad på vintern, av vare sig halka eller kyla :-)