Nytt rekord, igen!

För ett par månader sen hade jag ett testpass på 5 km, nåt jag också gjorde alldeles i början på min maratonträning. Sist fick jag till ett bra pass och klarade distansen på 21:44 och var otroligt nöjd, då 5 km är lite av en hatdistans. Igår var det dags igen. Jag hade uppriktigt sagt inte någon större lust att springa. Det var fredagkväll och familjen skulle fixa middag. Jag försökte slingra mig och hitta på alla möjliga ursäkter men sen insåg jag att jag var rädd. Rädd för att misslyckas. Trots att min coach sagt att jag inte alls behövde krav på att slå min tidigare tid, det viktigaste skulle vara känslan och farten i kroppen. Jag gjorde någon sorts förlikning med mig själv och lovade att inte bli besviken om jag inte skulle slå tiden. Så gav jag mig i väg, i lätt duggregn och med musik på hög volym. Uppvärmningen kändes som vanligt lite seg och ibland är det bara så svårt att springa sakta med bra teknik och rytm. När det var klart stannade jag en stund, drog några djupa andetag och gav mig återigen ett löfte om att få gå på känsla, hela vägen. 
Redan från start kände jag att jag hade dagen. Det gick så lätt. Lugn och kontrollerad andning, trots att pulsen steg mer och mer. Benen kändes starka och jag kunde hålla mjölksyran borta kilometer efter kilometer. När en km återstod öste jag på men utan att förta mig med fortsatt bra känsla även om andningen var betydligt mer ansträngd och det var med stor lättnad och glädje jag stannade klockan och såg tiden 21:24. Jag hade gjort det, igen. En härlig våg av tillfredsställande sköljde över mig och jag kände mig så tacksam när jag med ett leende joggade hem genom skogen. 
DEN.KÄNSLAN.

Kommentarer :

#1: Karin

Du är ju bara BÄST !!!!! Så jäkla GRYM =) Kram på dej <3

Svar: tack!! 😃
Therese

skriven
#2: Mari

Woohoo :) Du är bäst!

Svar: hihi tack!
Therese

skriven

Kommentera inlägget här :