Tungt

Så skulle man väl kunna sammanfatta läget just nu. Efter två veckors semester för mig och barnen var det dags att jobba några veckor innan vi tillsammans skulle ha gemensam semester hela familjen. Det blev inte riktigt så. Efter en planerad navelbråcks operation där läkaren på ortopeden när jag var där för bedömning sa att sjukskrivning inte skulle behövas, var min kirurg väldigt tydlig med att jag absolut inte skulle kunna lyfta nåt som är tyngre än en tidning och ännu mindre jobba. Först tyckte jag att det var skitsnack men det var innan bedövningen och de starka värktabletterna gick ur. Tog flera dagar med många värktabletter innan jag kände att jag kunde trappa ner och magen har känts som nyförlöst (det enda jag kan jämnföra med är kejsarsnitt). Jätteöm och svullen, svårt att röra sig ordentligt och magen har känts liksom ur funktion. Vilket den faktiskt också är. I nästan fyra år har jag haft problem och i flera omgångar kört rehab utan det resultat jag ville. Nu står jag verkligen på ruta ett, igen. Står även inför mitt längsta träningsuppehåll på flera år och jag måste gilla läget och hoppas på att det äntligen blir bra sen, när får tiden utvisa. En del av er kanske tror att det är jättekul med två extra "lediga" veckor på sommaren men jag kan ärligt säga att jag hundra gånger hellre jobbat än att gå runt här hemma med två barn och inte kunna göra speciellt mycket. Om ni bara visste hur mycket man använder magen, man gör det i allt!
Jag har plågats med jättemycket dåligt samvete även fast jag vet att jag inte rår för detta. Alltid jobbigt när andra människor blir drabbade oavsett orsak. Jag lider av att inte kunna träna, det enda jag kan och får göra är att gå promenader, det är bra för läkningen. Jag tar de gärna ensam i skogen för att samla kraft och energi men faktum är att det var längesen jag kände mig så trött och orkeslös.
Min nya cykel står i garaget och nya träningskläder hänger i skåpet och ropar på mig och aldrig någonsin har jag längtat så mycket efter en löprunda.

Nu har i alla fall en vecka snart gått och jag ska testa att göra några små simpla magövningar i morgon, som mest handlar om att andas och ev kunna dra in magen lite.

Sköt om er!

Kommentarer :

#1: Emma Vuckovic

Åh så drygt. Förstår att det måste va jobbigt att inte kunna göra de rörelser man vill.... Och inte kunna träna. Hoppas ni kan hitta på lite roligt ändå och att dina promenader känns sköna! Fhv blir det ju iaf bättre sen när det läkt👍 Tänker på dej! /Emma

Svar: Tack för omtanken 💜 Det kommer förhoppningsvis bli bra även om det tar lite tid. Jag har nog aldrig längtat efter och njutit så mycket av promenader som nu, det närmsta träning jag kommer ☺ Hoppas du har en fin sommar! Kram
Therese

skriven
#2: Ella

Åh så tråkigt! Visste inte att du skulle få operera, men jag antar och hoppas att det blir bättre sen. Krya på dig. Kramar i massor

Svar: Ja jättetråkigt men tanken är ju att jag sen ska kunna träna som jag vill och ha en vardag utan smärta, så det blir nog bra. Tyvärr har jag inte så mycket tålamod 😊 Tack snälla du! Kram kram
Therese

skriven

Kommentera inlägget här :