Här är mitt liv

idag och egentligen inget vettigt att skriva om heller ;) Min mamma har varit hit en sväng och sen åkte vi tillsammans till en tjej och hennes son och fikade och pratade lite. I morgon ska jag och Lillhjärta till Sandviken och träffa mammor och barn igen, det ser vi verkligen fram emot men först är det babycafé på förmiddagen :)
Hoppas blogglusten infinner sig till i morgon, nu ska jag mysa lite med familjen innan det är läggdags för den lilla.

Dom här fina rosorna kom min mamma med, tack!

Fortsätt gå jag är alldeles bakom dig.

Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.

Jag är med dig, fast du inte ser mig.

Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.

Jag har det bra nu.

Så fortsätt att gå, för jag är alldeles bakom dig ändå

Jag startade dagen med att dammsuga och torka lite golv, fick göra ett litet ryck när lillhjärta var nöjd på golvet :) Det regnar idag med och det känns lite trist. Jag har inte sprungit nåt sen förra veckan nån gång och det känns så där att det är på onsdag Vårruset är. Jag vet ju att jag kan springa 5 km, men det är ju mycket roligare om det går jätte lätt och om man kan göra det hyffsat fort. Nu blir det inte så och det är bara att gilla läget, jag får nog vara glad om jag klarar mej från att bli förkyld eftersom lillhjärta är det just nu.
Murarna är här för att göra det sista idag, dvs mellanväggen och sätta puts på det hela.

I eftermiddag kommer min mamma förbi och hälsar på och även min kära syster kommer nog hit, det blir trevligt! Thelma tycker mycket om dom båda och skiner upp som en sol när de kommer :)

Micke ringde snickaren idag vi haft kontakt med och antingen kommer de om knappt 2 veckor eller så tar de ett annat jobb emellan och då får vi vänta 1,5 månad.
Det är ju bara murningen som ska göras och lägger vi på ett litet kål så hinner vi det och de kan komma om en vecka eller två.
Vi behöver sätta oss ner jag och Micke och bestämma klart med fönster och sånt så vi kan beställa nån gång. Sen skulle snickaren komma förbi en sväng nästa vecka för att räkna ut hur mycket material som behövs och ska köpas in.

Tänk, snart är vårt lilla hus en bra bit större. Rött tak kommer det bli också, hur fint som helst!

Nu är jag nyss hemkommen efter en löprunda på 33 min, gick bättre än väntat. Tänk så olika det kan vara från gång till gång med formen. Tidigare har jag inte tänkt så mycket på det mentala när jag tränar men på sistone så försöker jag tänka väldigt possitiva tankar när jag springer och hitta mental styrka ur olika saker. Ni vet, när mjölksyran tränger sig på, benen börjar kännas stumma och flåset inte riktigt hänger med. Då är det viktigt att inte börja fundera på hur långt man har kvar, hållet som ligger och gror eller hur benen egentligen känns. Visst man ska lyssna till sin kropp och aldrig fortsätta om det gör ont nånstans men det är skillnad på smärta och smärta.
Jag peppar alltid mej själv med att intala mej att idag är jag stark och att jag kan springa hur långt som helst. Det kan räcka för mej att tänka att jag tex springer för Atlas skull och helt plötsligt får man den där lilla extra kraften att orka den sista biten av det man tänkt klara. Låter flummigt men det hjälper mej.
Jag har sprungit från och till så länge jag kan minnas och det fina med löpning är att alla kan springa, iaf alla som kan gå :) Det är jobbigt och det gör ont om man inte är van men det handlar mycket om att hitta din takt. Den där takten som flåset och benen orkar med som gör det behagligt och som ger ett flyt i löpningen. Där du inte behöver slita utan bara "åka" med. Jag älskar den där känslan när man klarat av de första kilometrarna och kommit in i andra andningen, när det nästan känns som om man flyger fram :)
Löpningen är ju lite av en ensamsport eftersom det är svårt att hitta nån som springer så lika att man kan springa tillsammans om man inte ska dra nytta av varann och peppa förstås. Det är väldigt roligt och utvecklande också att springa tillsammans med någon, kanske för att orka lite längre eller springa lite fortare. För mej gör det inte så mycket om jag får springa ensam för jag har min musik i öronen och sen försvinner jag bort i tankarnas värld. Så kommer man hem med ett nytt fräscht huvud där man fått skingra tankarna, andats lite frisk luft och bränt kalorier.
Då är jag nöjd med mej själv och längtar redan till nästa sväng :-)