Våteksem och besök på friskvården
Det var ju idag som Atlas skulle träffa Ann igen och det gick super bra, åkte faktiskt hem med en smula hopp :) Nu vågar man ju inte ens tänka en endaste possitiv tanke för då är man livrädd att allt ska raseras, MEN Ann tyckte det såg bra ut och hon är mycket nöjd över att Atlas klarar sig helt och hållet bara på att jag tillsätter glukosamin i maten...än så länge.
Sist vi var där så reagerade Atlas liiite på ena armbågen när hon böjde fullt genom att gäspa och backa lite, men i idag inte nånting nånstans så det kändes otroligt bra. Då har han ju trots allt levt på som vanligt och vi har inte gjort så mycket annorlunda.
Han fick prova löpbandet i vatten idag och det gick ju som en dans, Atlas klev villigt i och så bara lite fundersam ut när karet började fyllas upp med vatten :) Vi hade en vattennivå som är väldigt jobbig och Atlas fick jobba bra med benen när bandet började åka, han hade höga knälyft som gör att ryggen får arbeta och det hela så jättebra ut. Vi belönade lite med frolic och sen fick han stolt bära en apport medans han gick :) Ibland så stannade han upp för att tänka på nåt och då fick man snabbt locka på honom för att han inte skulle åka in i väggen bakom, det hände en gång men inte blev han rädd för det :)
Eftersom det blir badsäsong nu så tyckte Ann att jag kunde träna honom själv i älven och kanske satsa mer på detta inomhus till vintern. Jag fick som tips att ha sele och långlina när han simmar ut efter nåt för att kunna hålla emot honom lite. Då får han jobba lite mer och när han tar i kommer han ta ut rörelserna bättre.
Nu har min älskling rullat ihop sig i sin jätte trötta knöl och snarkar gott, hoppas han drömmer om hur snäll och duktig han varit idag :)
/Therese
Atlas första dopp i år
Efter en skön promenad i skogen så åkte vi till älven för att Atlas skulle få simma lite. Jag krånglade på mej min torrdräkt till midjan för att kunna vara med honom i vattnet....ja, jag vet att jag har en konstig Landseer men han simmar inte om inte nån är med... Eller så har jag kanske en ganska bra Landseer som inte badar i tid och otid utan går i vattnet endast på instinkt om nån eller något är däri??? ;)
Hur som helst så hade jag bestämt att det inte skulle tränas nåt utan bara leka och ha roligt vid första doppet, jag har varit lite dålig på det, så nu kommer det att bara bli lek varannan gång vi åker ner. Visst blev jag lite sugen att träna och vara med på tävlingen i Älvkarleby i juni, men känner inte att vi hinner bli startklara. Vi har ju inte tränat nåt på hela vintern och inte kört nå vattenpass alls, och jag vill inte komma dit helt oförberedd. Kanske senare i sommar...
När vi kom hem från badet åkte vi till Falun för att kolla på Streetrace, det var jätte mycket folk och det är roligt att så många är intresserade. Förhoppningsvis kommer det att göra att det kommer anordnas mer tävlingar. För er som inte vet så är det bilar som kör två och två på en raksträcka på 200m och först i mål vinner helt enkelt. Alla får vara med och ha vilken bil som helst, enda kravet är att bilen ska vara besiktigad av svensk bilprovning. Dock har de flesta jänkare med hottade V8:or, vilket är mest underhållande att se!
Micke brukar vara med men hans bil är inte färdig tyvärr, så vi får hoppas han hinner få ihop den till racet i Hofors ist.
När vi kom hem så blev det en spontangrillning med några vänner, det var en jättefin kväll och vi hade mycket trevligt =) Även Atlas och Douglas fick vara med, de busade en stund och går väldigt bra ihop. Dock blev de riktigt sura på varann för att Atlas gick fram till Douglas tomma matskål... de rök ihop lite lätt men löste det själv och sen gick de åt varsitt håll och ville inte veta av varann på ett bra tag. De gick och la sig på olika ställen och vilade, de fick liksom nog och valde själva att inte busa mer :) I regel släpper inte jag Atlas med en hane men Douglas är så ung så det är inga problem. Visste jag att det fanns en risk att Douglas skulle utmana Atlas skulle jag aldrig göra det. Bilden när Atlas ligger på rygg och sprattlar visar att det är helt ofarligt att släppa dessa två tillsammans. För Atlas skulle ALDRIG gå ner på marken om han kände minsta hot från en annan hund, han visar att han har kontroll på situationen och har vunnit den.
Idag ska jag träffa min mamma och så ska vi åka till Gysinge och äta lunch på ett fik som ligger vid vattnet, det är väldigt fint där. Det blir en lagom söndags syssla :)
Ska man gå i tro?
Lite kallt tycker jag
Så här räcker väl?
Jag ska rädda dig upp på land!!
Sådär, nu är du i säkert förvar
SÅ jäkla vacker!!! =)
Hm, det ligger nåt på botten...ska jag ta upp det tro?
Douglas
Titta vad jag kan skälla!
Tjohoo, brottas med mej!!! =)
Finns inte så mycket att skriva
Tycker inte det händer så himla mycket nu. Allt rullar på, jag jobbar, äter, sover och tränar mellan det. Hittar på saker med kompisar på helgerna och sen så är det måndag igen..
Atlas mår fortfarande helt okej och har fått träffa våra vänners 8 månaders hane idag och de har busat på gräsmattan. Douglas som han heter är jämte/boxer och är verkligen ett energiknippe. De funkade jättebra ihop och brottades mest och däremellan hoppade och naffsade Dougas efter Atlas. Atlas är ju lite större så han parerade och stod med huvudet högt för att slippa hans vassa tänder. Sen gick vi en promenad tillsammans och det har varit en helt fantastisk dag med mycket sol.
Avslutade det hela med glass i trädgården, jätte mysigt!
Min kompis Emma som numer bor i Lund är "hemma" på besök och vi ska ta oss ut på en milsrunda i morgon. Emma precis som jag-älskar att springa och nu tänkte vi kolla om vi orkar en mil och hur lång tid det tar :)
Tar man det bara hyffsat lugnt så går det nog bra, man får nog inte springa för fort i början för då kan det bli tungt...
Har inga planer för veckan som kommer utan det blir bara jobb, sen till helgen skulle det ju vara skönt att ta det lite lugnt, har blivit en del festande på sistone :)
Helgen som varit
Som vanligt när jag ska ut på krogen så händer det nåt som gör att man inte kommer hem förns 5 på morgonen, denna gång var det lådan på Mickes cheva som rasade... :( Så då fick Micke först åka snöre hem från Gävle, ta min bil in till Gävle igen för att hämta mej som då hade lagt mej på Linas soffa för att invänta skjuts hem. Har varit väldigt trött idag...men måste städa och tvätta iaf, för har ser ut som en bomb slagit ner...
Atlas har varit hos mina föräldrar i helgen och haft det bra, men nu är min kompis hemma igen och vi ska snart gå en prommis i skogen =)
Vill även sända en tanke till Annica, som har fått diagnosen spondylos på sin Landseer Älsa. Hon är nu den 7:e Landseern som jag känner till som har det (varav en som inte längre är i livet pga av det)?!? Jag känner mest ilska och frustration, men jag är även väldigt ledsen och lider med Annica för jag vet vad det innebär både för matte/husse och hund. Det är en hemsk, obotlig åkomma som i värsta fall kan göra så att ens älskade hund kan ha väldigt ont.
De Landseerhundar jag känner till som blivit röntagde för detta har alla fått diagnosen spondylos och de övriga hundar jag känner till har inte diagnosen, men de är heller inte röntgade för det. Detta innebär att det kan finnas precis hur många Landseers som helst där ute med denna åkomma som ingen vet om. Massor med hundar kan ha spondylos helt symtomfritt eller visar tecken på det som ägaren kanske inte sätter samman med spondylos, utan tror att det är nåt annat.
Allt man kan göra i nuläget är att informera om detta, så andra blir mer uppmärksamma på symtonen och kan hjälpa sin hund i ett så tidigt staduim som möjligt.
Spondylos är heller inte rasbundet, utan alla raser kan drabbas av detta!
Händer inte så mycket....
Annars har jag fixat lite inför bröllopet. Beställt klänning, bokat tid för håruppsättning och sminkning, begärt offert från cateringfirman och lite små fix. Tiden går bara fortare och fortare nu så man får försöka beta av lite vart eftersom nu, men roligt är det :)
Atlas mår bra och vi har inte varit till Ann nå mer eftersom hon hade semester just den dagen jag kunde men jag ska boka in en tid med henne inom en snar framtid. Vi provade ju Hill´s j/d foder som skulle verka smörjande för leder osv men jag märker ingen skillnad alls, så jag vet inte hur jag ska göra i fortsättningen. Ska prata med Ann om det tänkte jag. Kanske ska köpa nå kost tillskott ist få se om det blir bättre med det.
Annars tränar jag för milen i augusti och det går sådär. Blev väl lite för ivrig med nya skor, hårdare underlag och längre distans...så jag har haft ont i ett knä ett par dagar. Nu känns det som om det är på väg bort, så då kan jag börja springa igen, dock lite försiktigt denna gång. Vill gärna kunna hålla 5min/km hela milen, då är jag nöjd!
Nu är det dags för duschen!
/Tess
Sista april
Valborgsmässoafton tillbringade jag med vänner i Gävle. Vi var hos Lina och grillade och hade trevligt, sen var vi ut på krogen en sväng.
Micke skulle komma och hämta mej på natten och det blev lite (mycket) senare än tänkt. Jag tror jag kom hem vid 5 på morgonen. Orsaken var att Micke på väg in till Gävle kom till en olycksplats där en bil hade kört av vägen med våldsam kraft in i ett träd. Eftersom det bara hade hunnit stanna ett äldre par innan Micke kom dit så fick han ringa ambulans och därför fick han stanna kvar länge för att prata med räddningspersonalen.
Bilen hade slagits sönder i tre delar och det gick inte att urskilja vad det var för bil. Det var två 17-åriga killar som fick sluta sina liv där. Det var nog en ganska otäck syn och jag har frågat Micke mycket om det för jag vill att han ska prata om det. Han har fått beskriva hur det såg ut när han kom dit och vad han gjorde och även om vad han sett.
Killarna kommer från grann samhället Årsunda och det var inga vi kände men en nära bekant kände till dem. Frågan man ställer sig är varför? Och då undrar jag inte främst varför dessa unga killar fick sluta sina liv....för det vet jag redan. Utan jag undrar: varför åker man i en bil en lördagsnatt när man för det första inte ens har körkort, för det andra troligtvis kört aldelens för fort och vårdslöst och för det tredje riskerar andra människors liv?
Hade min Micke åkt lite tidigare så kanske han också varit död och det skulle jag aldrig komma över. Jag kan acceptera att nån nära går bort pga sjukdom eller olyckshändelse MEN inte att det sker pga 2 totalt omdömeslösa tonåringar far fram på vägarna tillsammans med andra människor.
På den här vägen som går förbi oss har det hänt olyckor förr, folk kör berusade och aldelens för fort. Handen på hjärtat, jag har också kört för fort men inte i 150-200 knyck och defenitivt inte på fyllan.
Jag lider med dessa killars familjer och de har det säkert oerhört jobbigt, men samtidigt är jag lättad över att det trots allt bara drabbade dem själva och inte nån oskyldig. Får man tänka så?
/Therese
