Grattis Thelma 5 år!

Liten blir större och på sommarens sista dag fyller min älskade Thelma 5 år. 5 år har gått sedan den bästa dagen i mitt liv, dagen då allt förändrades och jag blev en annan människa. Mitt liv fick en helt ny mening och jag har aldrig varit så lycklig som när jag tittade på Thelma första gången. Exakt i den stunden kände jag nåt jag aldrig känt förut, lycka, glädje och oändlig kärlek exploderade inom mig.
Vi firade Thelma igår tillsammans med släkt och vänner och hon sa själv att hon haft en toppendag! 
 
Thelma är en jordnära, modig tjej med mycket spring i benen som har ett hjärta av guld. Hon älskar djur och natur och värnar om allt levande. Hon är världens bästa storasyster till Wilson och när hon vårdar honom slår hjärtat volter. Thelma älskar att skriva, rita och räkna, hon hade kunnat göra vad som helst för att få börja i skolan i år men får snällt vänta tills nästa höst. Hon har mycket fantasi och berättar gärna sagor direkt ur huvudet. Hon är pålitig och ansvarsfull, men har fortfarande behov av att känna sig liten ibland. Hon testar gärna nya saker och har oftast en positiv inställning.
Jag är glad att hon är förskolebarn ett år till för jag är inte redo att släppa i väg henne till skolan än...men det kommer jag å andra sidan inte vara nästa år heller men jag låtsas det så länge ;-)
 
 
Världens finaste Thelma med tårtan hon garnerat helt själv!
 

Vasastafetten 2015 - mitt lopp

Vilken dag vi hade längs vasaloppsspåret igår, jag och tjejerna i team Valbo. Ett härligt gäng där alla lyfter, stöttar och peppar varandra. Jag var först ut på sträcka 1 och var oerhört laddad och bara ville ge mig i väg. Grymt adrenalinpåslag som hjälpte fint en bit i den nära på 3,5km backen som sträckan inleddes med. Jag kände mig mentalt stark för uppgiften och förbjöd mig att kolla tempo innan stigningen var avklarad. Sen planade det ut och det blev lätt och fin löpning på perfekt underlag. Pulsen sköt i höjden direkt och sen var det svårt att lugna ner den. Benen kändes starka och kroppen så pigg och då skulle jag inte låta flåset hindra, jag tryckte på och fick ett par fina "vilor " utför. Efter halva sträckan visade klockan drygt 23 min och det kändes godkänt med tanke på stigningen sen var de bara att försöka ösa på. Medan jag sprang bestämde jag mig som vanligt för att aldrig springa någonsin igen, jag övervägde att halta in i växling och ljuga för laget att foten var stukad men fick naturligtvis tänka om ;-) Jag visste iaf att jag höll bra fart när de riktigt idiotiska tankarna kommer haha! Innan växling hade jag en fin rygg att följa in i mål men tyvärr var inte Ingela där och jag fick uppskattningsvis vänta upp mot en minut. De hade inte förvarnat om att jag var på ingång trots att jag klart och tydligt hörde hur de ropade vårt startnummer i komradion när jag hade 1km kvar.
Jag var grymt trött i mål och det var så varmt trots att jag startade kl 9 och en del skuggpartier utmed sträckan. Jag känner mig nöjd med min insats och de andra i laget tyckte jag överpresterat.
Resten av laget kämpade så i värme och gassande sol och mot förra årets 27:e plats avancerade vi till plats13!



Team Valbo



Underbara lata dagar

Igår hängde jag och barnen på låset när butikerna öppnade i stan och uträttade det vi skulle så snabbt som möjligt. Sen åkte vi och hälsade på vänner, himla trevligt!
Nästa vecka ser vädret ut att bli lite ostadigare och eftersom vi är borta hela helgen så kände jag att jag ville njuta så mycket som möjligt idag. Har bara solat, badat, sparkat boll med barnen och varvat kaffe med citronvatten. Älskar det här och är så glad och tacksam att sommaren till slut kom!