Låt det aldrig ta slut

Med risk för att bli tjatig... Jag är bara så glad för jag har längtat efter denna skidåkning i 2 år, 2 år!! Jag har sprungit året runt i 2 år, det har varit så roligt och det har varit så tufft emellanåt. Jag har verkligen behövt ett avbrott, få göra nåt annat i konditionsväg. Nu äntligen kan jag åka skidor igen och det går så lätt. Lyckades rätt bra med vallningen idag igen och spåret i "min" skog är lättåkt och utan backar. Älskar ljudet av skidorna, stavtagen och min andning. Jag har löpningen att tacka att jag inte får upp så mycket puls. Jag blir fortare trött i musklerna än i flåset, i löpning är det precis tvärtom. Då kan jag bli total slut i andning men ha mer kvar i benen att ge. Därför att skidåkningen ett så bra komplement till löpningen för mig. Jag känner att baksidan jobbar och det är guld för löparben det :-)
Jag önskar jag hade kunnat åka mycket mer idag men jag hade en tid att passa. Hoppas jag kan ordna lite barnvakt både på torsdag och lördag nån timme så jag kan utnyttja den här vintern som äntligen är här.
För mig som småbarnsförälder, och ett liv som går i 190 och ja, jag stressar för mycket ibland, är träningspassen värda så mycket. Det är mitt sätt att hämta kraft och energi, tömma huvudet och tänka andra och egna tankar för en stund.
Vad gör er så där lugn i hela kroppen och känner att ni lever på riktigt?!





Ett av mina favorit mellanmål så här års, keso, apelsin, kanel, mandel, kokos och blåbär.

Kram ♡

Kommentarer :

#1: Karin

Åååhh !!! Va kul =) Jag kan komma o åka på torsdag eftermiddag o vara barnvakt så du kan åka också om du vill <3 <3 Kram

skriven

Kommentera inlägget här :