Svek och utebliven träning

Det bästa med att vara 34 och inte 20 är att jag inte längre på samma sätt tar åt mig av människor som inte behandlar mig väl. Jag lägger inte lika mycket energi på relationer som tar mer än de ger och fokuserar istället på de människor som bryr sig om mig på riktigt och inte de låtsasvänner där man duger ibland. Dock gör det fortfarande ont i hjärtat när man står utanför trots att man är 34.
Nåt annat som känns är 10 dagar utan träning. Det är verkligen såna här gånger man märker hur mycket träningen betyder. Om två veckor är det vasastafetten där jag ska springa första sträckan i ett damlag, och om fyra veckor är det tjejmilen. Känns trist att inte kunna träna enl plan hela vägen fram men det är som det är. Jag får göra mitt bästa och det var en himla tur att jag fick till mitt helt galna genrep, känns bra mentalt att ta med sig. Även om jag inte kan göra samma tid igen på loppet så vet jag att kroppen har kapaciteten och jag kan känna mig lugnare med att gå ut raskt.



Här har jag legat idag och övervakat badglada barn, det finns sämre sysslor :-)

Kram

Kommentarer :

#1: Mari

Vad har hänt? Blivit förkyld? kramar

Svar: Ja, jag blev tokförkyld när vi var ner till Skåne förra veckan. Ni äntligen känner jag mig bättre och ska smyga igång träningen igen. Hur mår du? Kramar
Therese

skriven
#2: mari

Sv. Usch, inte kul! Så typiskt när en kommit ner i varv.
Jag mår okej, är sjukskriven pga stress.

Svar: Nästan tänkte att det var nåt sånt efter det som hänt. Stackars dig :-( Hoppas du snart känner dig bättre. Ta hand om dig och lyssna på kroppen. Stor kram!!
Therese

skriven

Kommentera inlägget här :