En del av mig

Jag har återhämtningsvecka den här veckan och det känns som om jag bara myser runt på passen, så skönt! Lite kortare pass med lägre intensitet. Det känns verkligen i kroppen att jag tar det lite lugnare och så blir jag lite sugen på intensivare och längre pass igen :-) I Tisdags sprang jag ett pass med fartlek, på barmark! Det var inte igår och oj vad lätt det gick på nåt vis, utan snö och icebugs på fötterna. Så kul att få komma ut och rasta snabbskorna :-) Dock var vädret inte det bästa med blåst, slask och snöblandat regn. Jag har egentligen inget problem att springa i lite sämre väder (nu för tiden) och jag har insett att det är ett utmärkt tillfälle för en kontrollmänniska att just få lite kontroll. Vädret vet man aldrig hur det blir med, det går inte att beställa, utan det är bara att gilla läget. Om jag står på startlinjen till Stockholm marathon den 4:e Juni och det är 3 grader varmt, blåst och regn så är det väldigt mentalt stärkande att veta att i sånt här väder har jag tränat flera gånger så det är inga problem för mig. Jag vet hur jag ska klä mig och jag kan känna mig lugn och bara acceptera att jag kommer få lite tuffare förutsättningar men det är nåt jag tränat på = kontroll. Om jag hade varit en finväderslöpare så kan det ju bli så mentalt jobbigt att det förstör hela loppet, bara för att jag inte är förberedd att springa i dåligt väder. 

Inför min Tjejvättern 2013 var jag mest besviken och orolig över att jag aldrig hade tränat på att cykla i mycket regn. Jag försökte verkligen och bestämde att nästa gång det regnar ordentligt så ska jag ut och cykla. Problemet var bara att det var en otroligt fin vår och det blev inte så mycket dåligt väder, men jag hade tur och även på loppet hade vi soligt och fint men jag var lite stressad över det innan.

Nåt annat jag gillar med att springa i "dåligt" väder är att prestationen blir lite större på nåt sätt. Väldigt peppande att tänka att trots vädret så tog jag mig ut och genomförde, en extra klapp på axeln är man värd då tycker jag.