Jag har funderat lite över det här med personbästa. Jag har alltid bara räknat mina officiella tider som personbästa och inte riktigt räknat de som sker på träning.
Dels är det ju så mycket svårare att få till pb på tävling då tävlingen är ett specifikt datum och på en specifik bana. Det gör ju att man just den dagen och den tiden måste prestera och ha sin formtopp, vilket är ganska svårt att tajma in, iaf för mig. Dessutom kan du ju på träning välja ut den mest lättlöpta runda du vet med utförslöpor och flacka partier.
Jag lyckades ju med ett grymt genrep på 10km i somras som jag är otroligt stolt och glad över. Min livs snabbaste mil och med råge slog jag alla mina tidigare tider på distansen i fråga. Dock kunde jag inte riktigt säga att mitt nya pb var 45:38 (snittfart: 4:34) som klockan stannade på den dagen efter 10.01km. Jag tänkte efteråt att den här tiden kommer jag nog aldrig kunna slå eller komma i närheten av en gång till. På Hässelbyloppet i helgen blev ju min officiella tid 46:35 och det är jag väldigt nöjd med. Jag gav allt och hade verkligen inte ett uns mer i kroppen att plocka fram. Tänkte då igen på min tid i somras och hur svårt det faktiskt var att göra det igen. Dagen efter när jag igen kollade historiken i min klocka för att det är intressant att se vilken fart jag höll på de olika kilometrarna i loppet så la jag märke till att jag faktiskt hade hållt en högre snittfart (4:33) på Hässelbyloppet än på mitt genrep. Jag klockade ganska exakt vid start och mål (så när som på två sekunder) och klockan mätte distansen till 10,23km. Det är såklart för att jag inte hela loppet tar den allra kortaste vägen och summan blir att jag fick springa drygt 200m till. Hade jag klockat 10.23km på mitt genrep hade den tiden landat på ca 46:48. Alltså är ju Hässelbyloppet min snabbaste mil med tanke på snittfarten OCH att jag höll den farten i 200m till.
Därför är det ju mycket svårare att få en bättre tid på lopp då det oftast blir lite längre än att man på träning springer exakt 5, eller 10km eller vad det nu är man springer för sträcka.
Hänger ni med på vad jag menar?
Så för mig kommer det alltid att vara mera "värt" att ha den snabbaste tiden från ett lopp, dvs en officiell tid än en snabb tid på träning, då det i regel sprungits lite kortare då :-) Dock verkar det som om de flesta räknar alla tider till pb men då krävs det ju nästan alltid en följdfråga, är det en officiell tid eller ej? :-) För min del spelar det absolut ingen roll hur andra gör med sina tider och pb:n men jag är så självkritisk att jag inte kan räkna ett pb om tiden är inofficiell.
Önskar ibland att jag kunde vara lite mer snäll mot mig själv. Hur tänker ni andra?
