Kom på igår att det var skärtorsdagen och bad en stilla bön att det inte skulle komma några förväntansfulla barn och knacka på....dock kom det en knackning på kvällen och där stod just tre förväntansfulla barn. Saken är nämligen den att i den här familjen är det ingen som äter godis, inte vanligt godis alltså. Vi äter nötter och frukt och jag har väl egentligen ingen jätte lust att köpa hem godis utifall något barn skulle knacka på. När barnen stod där utanför ångrade jag ju såklart att jag inte hade köpt hem godis utifall. Jag ropade på Micke och frågade vad gör vi nu? Vi kom fram till att en frukt inte var ett alternativ (det värsta som kunde hända när man själv gick påskkärring) så vi fick ta fram plånböckerna. Vi lyckades hitta på tre tjugor, en varsin tjuga var det dom fick, snacka om att jag kände mej snål men en femhundring kändes å andra sidan lite väl saftigt.
Vid närmare eftertanke så skulle nog kostnaden för godiset jag borde köpt hem ha hamnat på en tjuga per person ungefär så då känns det inte lika farligt. Dessutom minns jag en gång att vårt lilla gäng en skärtorsdag fick en femkrona, att dela på och vi var typ 4-5 stycken, helt plötsligt känns ju den där tjugan som en förmögenhet haha!
Kanske har dom lärt sig till nästa gång att inte knacka på hos dom i huset där man aldrig får godis eller så får jag väl ta och köpa hem då utifall att....
Bild:google