Utan klocka

Idag för första gången på jag vet inte när, sprang jag utan att ha koll på tiden. Jag är jätte siffernördig och vill alltid veta exakt hur långt och på vilken tid jag sprungit. Det fick jag också idag men jag fick inte titta en enda gång under passet hur jag låg till.
Min klocka blippar till vid varje km så jag hade koll på hur långt jag sprungit men inte hur fort. Det var min pappa som tipsade om det, för det blir så lätt att det alltid blir en liten tävling på passet där man vill springa minst lika bra som sist. Det var perfekt att ta ett sånt pass idag eftersom jag känner mej lite seg och sliten. Jag sprang ett myspass på 6km i ett tempo som kändes otroligt skönt. Inte det minsta anfådd utan i ett tempo jag har kunnat fortsätta hur långt som helst (kändes det som) men jag kände på ett ungefär hur fort det gick, man börjar ju lära sig känna det nu (jag gissar ofta när jag springer och sen har jag ju facit i klockan).
 
Sista km kom regnet men jag hann hem innan det började vräka ner. Jag gjorde rätt som tog på mej min nya löparkeps för jag gillar inte regn i håret och ansiktet, iaf inte på så här korta pass,
Tror jag ska springa "utan" klocka på sön med då jag har 8km i långpass fart, rätt skönt faktiskt. Jag har ju haft mitt genrep på milen så jag behöver inte springa så fort på de lite länge distanserna nå mer innan loppet.
 
 
Testade ett värmande liniment på underbenen innan jag stack i väg. Man kan använda det både före och efter träning. Det värmer skönt och sätter fart på blodcirkulationen, sen på med kompressionsstrumpor, det är så skönt att springa i.
 
 

Kommentera inlägget här :