Här är mitt liv

Idag har våran Thelma inte varit så glad, så det första som hände när jag kom hem från jobbet 18.30 var att hon gråtande sträckte sina små armar mot mej. När jag tog henne i famnen så la hon huvudet på min axel och visade tydligt att: Jag är trött mamma. Det var bara att blanda välling och på med pyjamasen. Under tiden jag fixade med vällingen så grejade hon med sin gåvagn, la sin "dinglis" i den och gick i väg. Efter en stund vände hon sig om och vinkade :)
Då gick det upp för mej att min lilla bebis numer är en liten tjej. Hon gör saker så himla medvetet nu, hon vet vad hon vill och är så beslutsam. Jag märker att hon förstår otroligt mycket av det vi säger även om hon själv inte just kan säga nåt.
Hon har tagit både två och tre steg på egen hand (fot) men hon har ingen brådska och det har inte jag heller. Vi har inte gått omkring med henne och hållt henne i händerna, hon fick ingen gåvagn förns hon fyllde ett för hon har inte varit speciellt intresserad av att gå. Vi är inte heller den typen av föräldrar som vill träna på allt för att nästa steg ska komma utan Thelma har fått tagit allt i sin egen takt. Det är fantastiskt roligt att få se nästa steg och hur hon lär sig nya saker hela tiden, men man vet ju att det kommer en dag och det har räckt för oss :)

Kändes lite trist att jag bara kom innanför dörren och så skulle Thelma i säng, hann ju inte vara med henne alls men som tur är så är jag ledig i morgon och då får jag ta igen det.