Sorgen efter ett djur

En tjej som heter Marita som jag mött tack vare våra hundar har precis förlorat sin ena hund i en hemsk olycka. Den blev påkörd av en bil och klarade sig inte. Jag har varit med om en sån händelse och det är nåt av det värsta jag upplevt. Jag kommer aldrig att glömma och jag får bära med mej det resten av mitt liv och då var det inte ens min hund som olyckades.
Jag lever ju själv i sorg efter min älskade Atlas och smärtan är fortfarande lika stor men jag tvingas hitta ett sätt att leva med det, jag har inget val. Det är många människor som inte kan förstå vad man går igenom i förlusten av ett djur och det begär jag inte heller men precis som i texten jag bifogar nedan så förringa inte sorgen efter ett djur! Alla som upplevt det vet hur frukansvärt det är och ni som inte älskat ett djur så högt kan jag bara beklaga. Det är bland det finaste man kan få göra.
Marita hade länkat till denna text och jag tyckte den var så bra att jag gör det samma.

Till dig Marita: Jag tänker på dig och din lyckliga Ninja, hon skuttar vidare långt bort på oändliga fält och väntar snällt tills det är dags för er att återförenas igen. Jag bara måste tro att jag och Atlas möts igen någonstans annars skulle jag aldrig orka bära sorgen.

http://ttela.se/bloggar/1.1044059-husdjursbloggen?blogPostAction=view_post&postingId=19.170891

Kommentarer :

#1: Lillan

Åh Therese! Jag har missat det här inlägget. Så fint skrivet. Nu rinner tårarna på mig och jag vet att du vet hur ont det gör.

Det är inte många jag känner som förstår min/vår stora sorg, men jag vet några och en av dem är du.

Kramar i massor!!!!!

skriven

Kommentera inlägget här :