Här är mitt liv

För ett par veckor sedan så var jag i en klädbutik och shoppade lite. Väl vid kassan så hade de såna där klädroller som är ett måste när man har husdjur. Kassatjejen och jag började prata om dom här klädrollerna om hur bra det var att ha. Hon sa att hon hade en vit hund och mest svarta kläder, så varje gång man ska gå utan för dörren så måste man köra med den där. Då, innan jag ens hann tänka så sa jag: - Jag har också en vit hund och en vit katt och så fnissade vi lite åt det.
När jag kom hem så berättade jag det för Micke och jag tyckte det var så dumt att jag ljög för den här tjejen. Micke ha en del bra saker att säga ibland och det här var en sån gång, -men du har ju en vit hund, den har ju bara flyttat till himmlen <3
Det är nog så det är, jag kommer alltid att ha en stor vit hund men har bor inte här just nu. Jag kan inte identifiera mej som någon som inte har en stor vit hund, hur kan det vara jag? Så nu har jag bestämt att jag har en stor vit hund och kommer alltid att ha en.
Sitter och gråter en skvätt nu såklart för att jag är ensam hemma (Thelma sover) och saknar min stora vita vän. Fantiserar om hur det hade varit just nu ifall han fortfarande bodde hos mej, det ska jag tala om för er. Atlas och jag hade legat tillsammans ute på altanen ikväll och njutit av den lite svalare kvällsluften, han hade med en djup suck lagt ner sitt tunga huvud mellan framtassarna och jag hade tittat på honom och tänkt: Jag är så lycklig!

Vattnet i vattenskålen är slut nu, Atlas har druckit färdigt och jag borde ta bort den. Det ligger bara lite gamla smulor kvar från hans hundmat där i, jag borde verkligen ta bort den.
Thelma kör in i den där matbaren hela tiden med gåstolen och den fyller ingen funktion längre, kanske tar jag bort den i morgon...



Du fattas mej.........