Här är mitt liv

Innan Lillhjärta föddes funderade jag mycket på hur Atlas skulle ta det hela och om han skulle förändras på nåt sätt. Jag kan glatt meddela att han är precis som han var innan :) När vi är ute och går, oavsett om han är kopplad eller lös så är det som om barnvagnen inte är med. Inne bryr han sig inte om henne alls utan ligger på de ställen han alltid ligger och inte nödvändigtvis där hon ligger. Ligger Thelma på golvet så går han aldrig fram och nosar på henne men kan lägga sig bredvid på golvet.
Det är så himla skönt att han inte blivit "avundsjuk" eller mer vaktig än innan, han är som Atlas alltid varit och det älskar jag med honom.
Det enda som hänt som skiljt sig lite från vanligheten är ju att han vi ett par tillfällen ätit ur kattmatskålen, men det var ganska längsen nu och verkar vara ett avslutat kapitel.
Jag skulle tycka det var jätte jobbigt om han skulle vara "på" Thelma en massa och alltid hålla på och slicka henne i ansiket och så, inte för att det gör nåt egentligen men det är mycket lättare att känna sig trygg att ha dem båda tillsammans och slippa ha stenkoll hela tiden.

Vi får väl se vad som händer när Thelma blir större och börjar röra sig lite mer över golvet. Jag kommer iaf aldrig tillåta att hon är för hårdhänt på honom, hon ska lära sig att behandla honom och andra djur med respekt. Även om hundar ofta är tålmodiga med barn så ska de inte behöva utstå vad som helst. Hoppas han fortsätter vara den lugna och snälla hund han alltid varit.
Märks iaf att han börjar bli mer van när det kommer barn hit nu, så det känns skönt.



<3