En del av mig

Vår bebis ligger med rumpan neråt och har gjort det länge men det var inte förns i onsdags det upptäcktes ordentligt av barnmorskan, eller rättare sagt spelar ingen roll hur dom ligger fram till v35. Men jag har gått drygt 37 fulla veckor och då vill man att barnet ska ha vänt sig rätt. Jag har känt på mej detta men man tror ändå att den ska vända sig in i det sista.

Fick en tid direkt dagen efter på förlossningen för ytterligare ett ultraljud och kolla möjlighterna till vändningsförsök. Ultraljudet visade att det var lite för lite fostervatten och det försvårar en vändning, dessutom håller den nu på att sjunka ner i bäckenet och det försvårar saken ännu mer. Kunde ju vara tillfälligt lite vatten så idag fick vi komma in igen för koll. Då visade det sig att det är lite fostervatten och det blev liksom ingen större idé med vändningsförsök.
Då fick vi två alternativ. Antingen föda på vanligt vis med rumpan först (då måste man röntga bäckenet först för att se om det fysiskt är möjligt) eller planera ett kejsarsnitt. För mej var det inte så mycket att välja på. Som förstagångsföderska vill jag inte föda ett barn dubbelvikt och jag tror läkaren var av lite samma åsikt.
Det blev alltså ett planerat snitt..... det var inte alls vad jag ville egentligen, men ibland måste man bara gilla läget.
Jag är livrädd för kejsarsnitt och vill inte alls, känner mej ganska besviken och snuvad på min förlossningsupplevelse men hoppas att det blir så bra det nu kan bli iaf. Förmodligen kommer återhämtningen bli längre och det kommer dröja längre tid innan jag kan börja träna igen MEN det viktigaste av allt är att vårt barn kommer ut och mår bra, allt annat kan jag leva med.

På nåt vis måste detta ha varit meningen, att vårt barn ville skvallra om dålig fostervattenmängd och därför låg i säte, annars har vi aldrig fått reda på att det var så lite med fostervatten och då hade detta kunnat få konsekvenser jag inte vill tänka på.
Vi ska in och kolla vattnet snart igen för det får inte bli så mycket mindre, så hoppas hoppas att det håller sig där det är nu så vi åtminstånde slipper ett akut snitt.

Det är ju så här det är att vara gravid, du vet ingenting om hur det kommer att gå längs vägen eller hur det slutar. Beräknade förlossningsdatumet är inte mycket att gå på, jag känner nästan ingen som fött på det datumet. Många trodde också att jag hade ett stort barn i magen med min stora mage, men faktum är att det är ett litet barn, väger "bara" ca 2800g nu. Det är inte så himla lite men iaf mindre än genomsnittsbebisen.

Som tur är har jag nu lite tid att bearbeta detta och ställa in mej på operation och så hoppas jag att min förlossningsupplevelse blir fin iaf :)